Otursförföljd
Drivor av snö, over and over again...
Jag trodde verkligen, eller i alla fall hade jag hoppats, att det där med snö skulle vara ett avslutat kapitel från och med nu. Men ack så fel jag hade; vid uppstigningen i tidiga ottan, och under inflytande av mitt extremt lättretliga morgonhumör, möttes min kisande blick av snöflinga efter snöflinga som sakta dalade ner mot marken. Därmed gick också min traditionella morgonrutin i stöpet, för bara tanken på att bege sig ut i snön endast iförd pyjamas för att hämta tidningen var bara att glömma. Ve och fasa, jag fick alltså sitta och läsa gårdagens Kvällsposten för att överhuvudtaget kunna stimulera mitt behov av nyheter och artiklar. Ja, ni förstår själva hur illa det var. Lyckligtvis kunde i alla fall teet göra mig på gott humör.
Nej, nu är det hög tid att pulsa fram genom snön mot bussen. Man kan ju i alla fall hoppas att bussen är inställd, men sån tur har väl inte ens jag denna otursmorgon.
Jag trodde verkligen, eller i alla fall hade jag hoppats, att det där med snö skulle vara ett avslutat kapitel från och med nu. Men ack så fel jag hade; vid uppstigningen i tidiga ottan, och under inflytande av mitt extremt lättretliga morgonhumör, möttes min kisande blick av snöflinga efter snöflinga som sakta dalade ner mot marken. Därmed gick också min traditionella morgonrutin i stöpet, för bara tanken på att bege sig ut i snön endast iförd pyjamas för att hämta tidningen var bara att glömma. Ve och fasa, jag fick alltså sitta och läsa gårdagens Kvällsposten för att överhuvudtaget kunna stimulera mitt behov av nyheter och artiklar. Ja, ni förstår själva hur illa det var. Lyckligtvis kunde i alla fall teet göra mig på gott humör.
Nej, nu är det hög tid att pulsa fram genom snön mot bussen. Man kan ju i alla fall hoppas att bussen är inställd, men sån tur har väl inte ens jag denna otursmorgon.
Kommentarer
Trackback