Linda Bromèe

Att tampas med en inre berg-och-dalbana är inte lätt. Fastän man gör sitt yttersta för att slå bort sådant som får en att tänka mindre positivt och som får en att befinna sig i uppförsbacken, är man inte mer än mänsklig och därmed inte alltid stark nog att tränga bort det.
Just när jag satt på bussen hem tidigare idag och hade en inre fight med mitt psyke, ringde plötsligt mobilen. Min ansträngande uppförsbacke i berg-och-dalbanan skulle snabbt visa sig bli mycket lättare att ta sig uppför, då det var Envera i andra sidan luren. Jag vet inte hur hon lyckas, men hon har verkligen en förmåga att göra ens humör toppat! Det blev ett mycket underhållande samtal med så mycket skratt att jag började befara att jag antingen skulle få kramp eller att de andra bussresenärerna demonstrativt skulle starta en masskampanj i ren protest. Det var nästan i samma anda som under EM då vi satt uppe hela kvällen och hade terapirelaterat samtal där mascaran rann och inte ett öga var torrt, för att sedan gå över till exploderande skratt en hel natt med inlåsta nycklar, egentillverkat rosa band, tysk gangstamusik och en ivägslängd hamburgare.
Du gjorde verkligen min dag med dagens bussterapi, tack för att just du är du!