We're so glad it's christmas vacation
Så var det äntligen lov. Den 19 december 2007 kommer för alltid vara historiskt och leva kvar som dagen för början på mitt livs sista jullov. När man tänker efter är det ganska absurt, för att inte säga bisarrt, hur fort de senaste åren faktiskt har sprungit iväg. Jag menar, visst har det känts som pest och pina och enormt jävla sävligt vissa stunder, och ibland (ja, faktiskt ganska ofta) har det verkat som om tiden innanför skolans väggar har fastnat på repeat. Men trots allt detta så går det inte att undvika det faktum att år efter år faktiskt har avlösts av varandra och att vårt 2000-tal snart ska uppgå i oktett. Snart är det verkligen 2008, ett år som ska komma att bli det största hittills i mitt liv.
På vilket sätt inleder jag då mitt livs sista jullov? Jo, tillsammans med alvedon, halstabletter och ett uppdraget täcke. På det hela taget kunde det varit mycket, mycket bättre, men med tanke på att min plågande huvudvärk med allra största sannolikhet inte kan vara bestående under två veckors tid så har jag ju i alla fall ett tillfrisknande att vänta runt hörnet. Dessutom siktar jag på att bli frisk redan på fredag, kanske till och med imorgon.
Innan mitt kritiska tillstånd hann bryta ut ordentligt kunde jag ägna dagen åt framgångsrik julklappshandel på Burlöv Center. I och med detta geniala drag är nu samtliga julklappar införskaffade, förutsett att mina kalkyler stämmer till punkt och pricka.
Förutom att slå ett slag för min givmilda och solidariska sida passade jag även på att investera i min kommande julaftonsstass. Jag vet inte riktigt varför, men i år känns det nämligen annorlunda och långt mycket mer lovande med julen än vad det gjort på många år. Inte alls i samma kaliber som när man var liten förstås, men det hänger ju säkert ihop med avsaknaden av såväl de tindrande ögonen, barnasinnets magi och en jul med Arne Weisse.
Men ja, i år känns det lite i alla fall, och det räcker bra för mig.
På vilket sätt inleder jag då mitt livs sista jullov? Jo, tillsammans med alvedon, halstabletter och ett uppdraget täcke. På det hela taget kunde det varit mycket, mycket bättre, men med tanke på att min plågande huvudvärk med allra största sannolikhet inte kan vara bestående under två veckors tid så har jag ju i alla fall ett tillfrisknande att vänta runt hörnet. Dessutom siktar jag på att bli frisk redan på fredag, kanske till och med imorgon.
Innan mitt kritiska tillstånd hann bryta ut ordentligt kunde jag ägna dagen åt framgångsrik julklappshandel på Burlöv Center. I och med detta geniala drag är nu samtliga julklappar införskaffade, förutsett att mina kalkyler stämmer till punkt och pricka.
Förutom att slå ett slag för min givmilda och solidariska sida passade jag även på att investera i min kommande julaftonsstass. Jag vet inte riktigt varför, men i år känns det nämligen annorlunda och långt mycket mer lovande med julen än vad det gjort på många år. Inte alls i samma kaliber som när man var liten förstås, men det hänger ju säkert ihop med avsaknaden av såväl de tindrande ögonen, barnasinnets magi och en jul med Arne Weisse.
Men ja, i år känns det lite i alla fall, och det räcker bra för mig.
Kommentarer
Trackback