Titteliture till nu
Så var vi inne i december, adventsljusstakarna lyser med sin betryggande flamma i var mans fönster och det är bara 23 dagar kvar till julafton. Tiden går läskigt fort just nu - det känns som om det var igår som man satt där den 23 december 2006 och kämpade med paketinslagningen, ett problem som väl aldrig mer kommer bli aktuellt efter min pedantiska lärdom under praktiktiden på Douglas. I år kommer det verkligen bli andra bullar.
Om ungefär en timme ska jag bänka mig framför tvn för att kolla premiäravsnittet av årets julkalender En riktig jul. Om jag sedan pliktskyldigt och maniskt kommer att följa resterande avsnitt återstår att se. De senaste årens julkalendrar har ju inte varit mycket att hurra för, det kan väl de flesta hålla med om. Annat var det på den gamla goda tiden då kalendrar som Jul i Kapernaum, Sunes jul, Håll huvudet kallt, Tomtemaskinen och framför allt Mysteriet på Greveholm äntrade tv-rutan. Då var det kvalitet på decembermånaden och då kunde man verkligen urskilja den riktiga julstämningen med alla de förberedelser som julen faktiskt innebär.
Jag antar att det är orättvist att jämföra övriga upplagor med ett mästerverk som Greveholm, men jag är glad att jag tillhör den generation som om några år kommer att kunna minnas tillbaka till de gamla godingarna, och inte minst till den tid då SVT fortfarande hade förmågan att leverera. Ungefär från och med Julens hjältar -99 var det ju onekligen någonting som började gå ordentligt utför.
Trots det hyser jag ändå något slags hopp till årets upplaga av julkalendern, och jag hoppas å alla förväntansfulla barnahjärtans vägnar att den faktiskt gör sig förtjänt av det. Den som lever får se.
Om ungefär en timme ska jag bänka mig framför tvn för att kolla premiäravsnittet av årets julkalender En riktig jul. Om jag sedan pliktskyldigt och maniskt kommer att följa resterande avsnitt återstår att se. De senaste årens julkalendrar har ju inte varit mycket att hurra för, det kan väl de flesta hålla med om. Annat var det på den gamla goda tiden då kalendrar som Jul i Kapernaum, Sunes jul, Håll huvudet kallt, Tomtemaskinen och framför allt Mysteriet på Greveholm äntrade tv-rutan. Då var det kvalitet på decembermånaden och då kunde man verkligen urskilja den riktiga julstämningen med alla de förberedelser som julen faktiskt innebär.
Jag antar att det är orättvist att jämföra övriga upplagor med ett mästerverk som Greveholm, men jag är glad att jag tillhör den generation som om några år kommer att kunna minnas tillbaka till de gamla godingarna, och inte minst till den tid då SVT fortfarande hade förmågan att leverera. Ungefär från och med Julens hjältar -99 var det ju onekligen någonting som började gå ordentligt utför.
Trots det hyser jag ändå något slags hopp till årets upplaga av julkalendern, och jag hoppas å alla förväntansfulla barnahjärtans vägnar att den faktiskt gör sig förtjänt av det. Den som lever får se.
Kommentarer
Trackback