Systematisk självömkan, del II

Suck. Den djupaste sucken som denna värld någonsin uppmätt, någonsin och med allra största säkerhet ever.
Egentligen vill jag bara ha fullkomlig lugn och ro, även kallad definierad harmoni i mitt liv just här och just nu. Dessvärre så funkar inte dessa ambitioner i en vardag som präglas av måsten och förpliktelser, men någonstans någonsin sätter jag allt mitt hopp till att en dag uppnå dessa ambitioners slutmål. Ungefär någon gång då samhällets syn på lycka och framgång iklär sig mänskliga former.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback