Nu tändas tusen juleljus
Efter dagens tripp till Lund är nu faktiskt alla julklappar fixade. Herregud, det här hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig då jag för bara en vecka sedan befann mig i ett väldigt uppgivet tillstånd av ångest och pessimism. För en vecka sedan kunde jag för min inre syn föreställa mig en julafton med ett gäng besvikna nära och kära, en julklappssäck som var alldeles tom på paketer täckta av "God jul önskar Linda" och (kanske allra mest) tårfyllda ögon och uppsagda vänskapsband.
Även om den gamla klyschan om att "det ju är tanken som räknas" så går det inte att komma ifrån att vi lever på 2000-talet och i ett konsumtionssamhälle utan dess like. Hur många är det egentligen som högtidlighåller julafton som ett minne av Jesus födelsedag, och hur många barn känner överhuvudtaget till berättelsen om krubban i Betlehem?
På min tid (jag gillar att föreställa mig själv som en del av en äldre och lite klokare generation) gjordes det studiebesök till domkyrkan i Lund där vi i skenet från de tusen juleljusen ivrigt samlades framför julkrubban och lyssnade till själasörjarens kollegiala budskap om julevangeliet och Herodes som skulle skattskriva. Även om vi kanske inte förstod allting just för tillfället, så var det i alla fall någon typ av värme och solidaritet som fyllde våra barnahjärtan, och frågan jag ställer mig är om det finns något kvar av sådant nu, eller om evangeliet har fått se sig besegrat av Grinchen och kommersens domestiker?
Även om den gamla klyschan om att "det ju är tanken som räknas" så går det inte att komma ifrån att vi lever på 2000-talet och i ett konsumtionssamhälle utan dess like. Hur många är det egentligen som högtidlighåller julafton som ett minne av Jesus födelsedag, och hur många barn känner överhuvudtaget till berättelsen om krubban i Betlehem?
På min tid (jag gillar att föreställa mig själv som en del av en äldre och lite klokare generation) gjordes det studiebesök till domkyrkan i Lund där vi i skenet från de tusen juleljusen ivrigt samlades framför julkrubban och lyssnade till själasörjarens kollegiala budskap om julevangeliet och Herodes som skulle skattskriva. Även om vi kanske inte förstod allting just för tillfället, så var det i alla fall någon typ av värme och solidaritet som fyllde våra barnahjärtan, och frågan jag ställer mig är om det finns något kvar av sådant nu, eller om evangeliet har fått se sig besegrat av Grinchen och kommersens domestiker?
Kommentarer
Trackback