Linda Bromèe

Min planerade slappekväll blev egentligen något helt annat än jag tidigare hade tänkt mig. Det som började så pliktskyldigt genom dvd-mys (och frånsomnande från King Arthur som jag nog aldrig kommer att se klart, i alla fall inte inom den närmaste tiden) skulle snart komma att avbrytas till förmån för msn-konversationer och bilddagboksstrapatser. Med andra ord är jag inte förvånad, men vad jag däremot blev extremt förvånad över var min plötsliga och allt mer tilltagande överskottsenergi. Viljan att producera endorfiner växte sig allt starkare, kroppen fullständigt skrek efter fysisk aktivitet och stimulans och innan jag visste ordet av befann jag mig ute i löparspåret iklädd en extremt icke-charmerande utstyrsel i form av en historia blandad med toppluva, uppdragna strumpor, urtvättad hood och attraktiva pantalonger. Vilken tur att man bor på ett ställe där man knappast riskerar att bli sedd med tanke på att lokalbefolkningen ägnar all sin tid åt att spela inomhusboule eller virka Röda Korset-dukar.