En ocensurerad lussevaka
Det hela började med att vi anslöt för förfest i Chris brors lägenhet i Eslöv, och från den sekunden kunde grannarna hälsa hem med den tidigare lugna gatan som de vant sig att kalla hemma. Plötsligt förvandlades lägenheten nämligen till skådeplats för vilt krökande blandat med högljudda tillrop från de otaliga tjejer som nu skulle göra sig i ordning för kvällens eskapader. Ljudvolymen var hög, och till tonerna från Mando som hastigt avbröts av Whine up skruvades den upp ännu mer.
I takt med alkoholintaget och att Jhuberly med bror anslöt tillsammans med Elfsborgs spanska nyförvärv fick förfesten en helt ny dimension som kom att innehålla allsång med snapsvisor och en och annan ton till Jacksons Smooth criminal. Vad som snart stod klart var vem av oss som var vassast på det där med snapsvisor, för i detta ögonblick förstod vi alla att de av oss som är skolade med Linns beryktade sånghäfte befinner sig ljusår ifrån alla andra. Avundsjuka blickar riktades mot mig och Tozz när vi stämde in i allt ifrån Spritbolaget till den alltid lika förvirrande självmordshunden på den alltid lika bortglömda våningen, och Nadja som inte ville vara sämre började genast stämma in i sina väldigt icke-rumsrena versioner av likasinnade melodier. Det måste minst sagt varit en traumatisk upplevelse för de stackars grannarna.
Snapsvisorna blandades med nostalgiska tillbakablickar till dagarna i ettan då Nadja, Chris och jag något alkoholpåverkade svävade över Stehags gator och upprymda och glada lovordade livet och dess underbara upplevelser. I nästa sekund fick jag toadörren uppslagen i huvudet av Tozz, och plötsligt drabbades vi båda av akut saknad efter våra vänner i Australien. Saknaden tog sig så markanta uttryck att vi ärligt övervägde att ringa ett samtal ner till resenärerna, men efter att vi nåtts av insikten att
1) vi inte hade deras nya nummer
2) det hade blivit jäkligt dyrt
och 3) klockan hade varit något helt annat hos dom än den var hemma hos oss, så fick vi helt enkelt nöja oss med att ta en duobild att skicka över länk. All ära till dagens teknik!
Vi hade nu kommit till den del av kvällen då det var dags att dra vidare till Jägers, vilket kom att resultera i en högljudd biltur där vi unisont stämde in i "för vi ska ta studenten" och allsköns trallvänliga melodier. Väl på Jäggan valde jag och Chris att följa upp vårt pågående tema med vår numera klassiska studentdans, och efter att vi shejkat satan hela natten var det dags att bege sig hemåt för drygt 4,5 timmes sömn innan det åter var dags att stiga upp och bakfull och jävlig infinna sig i aulan på Berga. Ja, fortsättningen känner ni ju redan till, så för att runda av det lite fint var det en högst nöjsam afton som resulterade i en mängd foton som finns till allmän beskådning på bilddagboken och Facebook. Mycket nöje!
I takt med alkoholintaget och att Jhuberly med bror anslöt tillsammans med Elfsborgs spanska nyförvärv fick förfesten en helt ny dimension som kom att innehålla allsång med snapsvisor och en och annan ton till Jacksons Smooth criminal. Vad som snart stod klart var vem av oss som var vassast på det där med snapsvisor, för i detta ögonblick förstod vi alla att de av oss som är skolade med Linns beryktade sånghäfte befinner sig ljusår ifrån alla andra. Avundsjuka blickar riktades mot mig och Tozz när vi stämde in i allt ifrån Spritbolaget till den alltid lika förvirrande självmordshunden på den alltid lika bortglömda våningen, och Nadja som inte ville vara sämre började genast stämma in i sina väldigt icke-rumsrena versioner av likasinnade melodier. Det måste minst sagt varit en traumatisk upplevelse för de stackars grannarna.
Snapsvisorna blandades med nostalgiska tillbakablickar till dagarna i ettan då Nadja, Chris och jag något alkoholpåverkade svävade över Stehags gator och upprymda och glada lovordade livet och dess underbara upplevelser. I nästa sekund fick jag toadörren uppslagen i huvudet av Tozz, och plötsligt drabbades vi båda av akut saknad efter våra vänner i Australien. Saknaden tog sig så markanta uttryck att vi ärligt övervägde att ringa ett samtal ner till resenärerna, men efter att vi nåtts av insikten att
1) vi inte hade deras nya nummer
2) det hade blivit jäkligt dyrt
och 3) klockan hade varit något helt annat hos dom än den var hemma hos oss, så fick vi helt enkelt nöja oss med att ta en duobild att skicka över länk. All ära till dagens teknik!
Vi hade nu kommit till den del av kvällen då det var dags att dra vidare till Jägers, vilket kom att resultera i en högljudd biltur där vi unisont stämde in i "för vi ska ta studenten" och allsköns trallvänliga melodier. Väl på Jäggan valde jag och Chris att följa upp vårt pågående tema med vår numera klassiska studentdans, och efter att vi shejkat satan hela natten var det dags att bege sig hemåt för drygt 4,5 timmes sömn innan det åter var dags att stiga upp och bakfull och jävlig infinna sig i aulan på Berga. Ja, fortsättningen känner ni ju redan till, så för att runda av det lite fint var det en högst nöjsam afton som resulterade i en mängd foton som finns till allmän beskådning på bilddagboken och Facebook. Mycket nöje!
Kommentarer
Postat av: Linn
Mkt fin bild halsar Annika, sjalv sager jag igen.. BRA att ni axlar min mantel medan jag e borta, jag e stolt! och kan ocksa beratta att ungefar samtidigt som ni drabbades av akut saknad gjorde aven vi detta, vi hade precis vaknat upp o insett att ni just i detta da maste ha varit pavag till lussevaka.. medan vi sjalva hade en lucia utan pepparkakor, lussekatter o glogg (o aven sjalvmordshunden). Vi kan ocksa, efter alla kommentarer om att vi e bruna, erkanna att riktigt sa bruna ar vi inte.. bara nastan! de e natt sarskilt med ljuset i byron bay.. manga kramar Linn o Annika
Trackback