Decembermys
Vår heldag i Köpenhamn blev precis så trevlig (och kanske framförallt precis så händelserik) som vi tidigare hade förutspått. Efter att vi samlats hemma hos Nilla för vidare avfärd söderut var ingenting sig likt, och när vi hoppat in i bilen hade vi också påbörjat vår roadtrip över bron och mot den danska huvudstaden. Även om vi saknade den traditionella skivan Allsång i bilen så lyckades vi ändå med gemensamma kraftansträngningar göra bilturen till en underhållande sådan, och när vi nått vår första destination i form av Fields var vi alla redo för några timmars shopping.
Ett antal intervaller av sextiominutare senare hade våra enda utgifter kommit att bestå av parkeringsavgift och en thaibuffé, men även om inte köpcentrumets utbud riktigt hade levt upp till våra förväntningar så var vi ändå nöjda med besöket. Det hade ju trots allt genererat i ihållande skrattattacker efter såväl det vilseledande källarplanet som den för några oidentifierbara bläckfisken, men även om dessa faktum vägde tungt så var vi ändå redo att bege oss vidare mot resans egentliga huvudsyfte; julen på Tivoli.
När vi väl anlänt till Tivoli (efter att återigen passerat den skumma indiska restaurangen/baren utan dörr) blev vi alldeles överösta med otaliga tomtar, en och annan nissehue och mängder av dekorativa julgranskulor. Saken var bara den att när det väl började mörkna började även graderna på termometern att sjunka celcius efter celcius, och med hackande tänder och blåfrusna händer började jag och Månsson genast att skynda på stegen för att uppsöka värme i någon av de intilliggande försäljningsbodarna. Den tilltagande kylan resulterade snart i att vi i ren desperation kände oss mer eller mindre tvingade att minutiöst noga inspektera häpnadsväckande tomtedräkter i storlek 120 centilong, men vad gör man inte för lite värme? Det var inte förrän vi traskat runt över hela Tivoli som vi till vår stora glädje (och ännu större häpnad) slutligen kunde parkera framför en värmande sprakande brasa. Det kallar jag julmys av rang.
Efter ett tag började vi känna oss klara med Tivolis julmarknad och valde att återvända bort till bilen för en reträtt mot bron och Malmö, men först var vi helt enkelt tvungna att göra en avstickare bort till Bottle Shop. Under muntra tillrop och skönsång till radioreklamen 93 sekunder ifrån bron kände vi oss alldeles oslagbara, men när det började gå upp för oss att vi passerat Superbrugsen inte mindre än två gånger förstod vi också att vårt lokalsinne var ordentligt bristfälligt och att danskarnas vägskyltar inte var mycket att lita på. Bottle Shop var och förblev borta - och det var uppenbarligen långt mer avlägset än de 93 sekunderna.
Danskar - vilket märkligt släkte.
Ett antal intervaller av sextiominutare senare hade våra enda utgifter kommit att bestå av parkeringsavgift och en thaibuffé, men även om inte köpcentrumets utbud riktigt hade levt upp till våra förväntningar så var vi ändå nöjda med besöket. Det hade ju trots allt genererat i ihållande skrattattacker efter såväl det vilseledande källarplanet som den för några oidentifierbara bläckfisken, men även om dessa faktum vägde tungt så var vi ändå redo att bege oss vidare mot resans egentliga huvudsyfte; julen på Tivoli.
När vi väl anlänt till Tivoli (efter att återigen passerat den skumma indiska restaurangen/baren utan dörr) blev vi alldeles överösta med otaliga tomtar, en och annan nissehue och mängder av dekorativa julgranskulor. Saken var bara den att när det väl började mörkna började även graderna på termometern att sjunka celcius efter celcius, och med hackande tänder och blåfrusna händer började jag och Månsson genast att skynda på stegen för att uppsöka värme i någon av de intilliggande försäljningsbodarna. Den tilltagande kylan resulterade snart i att vi i ren desperation kände oss mer eller mindre tvingade att minutiöst noga inspektera häpnadsväckande tomtedräkter i storlek 120 centilong, men vad gör man inte för lite värme? Det var inte förrän vi traskat runt över hela Tivoli som vi till vår stora glädje (och ännu större häpnad) slutligen kunde parkera framför en värmande sprakande brasa. Det kallar jag julmys av rang.
Efter ett tag började vi känna oss klara med Tivolis julmarknad och valde att återvända bort till bilen för en reträtt mot bron och Malmö, men först var vi helt enkelt tvungna att göra en avstickare bort till Bottle Shop. Under muntra tillrop och skönsång till radioreklamen 93 sekunder ifrån bron kände vi oss alldeles oslagbara, men när det började gå upp för oss att vi passerat Superbrugsen inte mindre än två gånger förstod vi också att vårt lokalsinne var ordentligt bristfälligt och att danskarnas vägskyltar inte var mycket att lita på. Bottle Shop var och förblev borta - och det var uppenbarligen långt mer avlägset än de 93 sekunderna.
Danskar - vilket märkligt släkte.
Kommentarer
Trackback