Årets julkort
Idag kom det julkort med mejlen från IS Düsseldorf, och när man ser 
våra kära ambassadörer och organisationsansvariga stå där vid
bron på Königsallee är det inte utan att man längtar tillbaka.
Tiden i Düsseldorf var verkligen något speciellt, och även om jag
inte kan påstå att jag saknar Douglas särskilt nämnvärt så saknar
jag i alla fall hela staden och livet som vi levde där nere.
Jag saknar Susanne och Jeff, jag saknar de vilda partynätterna i Altstadt, jag saknar känslan över att vara utanför min vardag, jag saknar den bedårande utsikten från TV-tornet i Medienhafen, jag saknar Iggy och DJ, jag saknar människorna och att få uppleva ett land utan att vara turist, jag saknar kyrkklocksimitationen när man färdades genom staden med Straßenbahn, jag saknar det respektingivande med att faktiskt vara svensk, jag saknar våra traditionsenliga lazy Sundays och jag saknar till och med den uttjatade shoppingen på Kaufhof.
Vår praktiktid i Düsseldorf kommer jag verkligen minnas som det mest vettiga från mina tre års studier på den internationella profilen på Berga, för det är ju trots allt när man får komma ut och uppleva det verkliga livet som man lär sig mest om sig själv och om andra.
Även om detta julkort fick en att minnas tillbaka till månaden i Tyskland med allt vad den innebar, så kan det ändå inte riktigt mäta sig med julkortet skickat från våra Australien- (och för nuvarande Nya Zeeland)resenärer.
Tills vi ses igen; fortsätt att bli utelåsta på svindlande brandtrappor, fortsätt att bli stoppade av knarkhundar på passerade flygplatser och fortsätt att njuta av livet ute i världen.
våra kära ambassadörer och organisationsansvariga stå där vid
bron på Königsallee är det inte utan att man längtar tillbaka.
Tiden i Düsseldorf var verkligen något speciellt, och även om jag
inte kan påstå att jag saknar Douglas särskilt nämnvärt så saknar
jag i alla fall hela staden och livet som vi levde där nere.
Jag saknar Susanne och Jeff, jag saknar de vilda partynätterna i Altstadt, jag saknar känslan över att vara utanför min vardag, jag saknar den bedårande utsikten från TV-tornet i Medienhafen, jag saknar Iggy och DJ, jag saknar människorna och att få uppleva ett land utan att vara turist, jag saknar kyrkklocksimitationen när man färdades genom staden med Straßenbahn, jag saknar det respektingivande med att faktiskt vara svensk, jag saknar våra traditionsenliga lazy Sundays och jag saknar till och med den uttjatade shoppingen på Kaufhof.
Vår praktiktid i Düsseldorf kommer jag verkligen minnas som det mest vettiga från mina tre års studier på den internationella profilen på Berga, för det är ju trots allt när man får komma ut och uppleva det verkliga livet som man lär sig mest om sig själv och om andra.
Även om detta julkort fick en att minnas tillbaka till månaden i Tyskland med allt vad den innebar, så kan det ändå inte riktigt mäta sig med julkortet skickat från våra Australien- (och för nuvarande Nya Zeeland)resenärer.
Tills vi ses igen; fortsätt att bli utelåsta på svindlande brandtrappor, fortsätt att bli stoppade av knarkhundar på passerade flygplatser och fortsätt att njuta av livet ute i världen.
Kommentarer
Trackback