Tankar
Den senaste tiden har det varit mycket att tänka på. Sedan några veckor tillbaka har det stormat ordentligt på privata plan och just nu ser det ut som om det bara kommer fortsätta. Hela alltet är ganska komplicerat och jag hoppas innerligt att det snart kommer att lösa sig. På ett eller annat sätt.
Av förklarliga skäl känns det hela som en stor börda som tynger mina axlar. Som att jag ständigt befinner mig på helspänn och befarar att något hemskt ska hända. Det är lättare sagt än gjort att försöka tänka på annat för ett tag, när man ständigt påminns om vad som faktiskt sker utan att man har kontroll över det. Jag kollar mobilen med jämna mellanrum - såväl med förhoppning om att saker och ting börjar ljusna, som av rädsla för att det ska ha blivit värre. Det börjar kännas ganska jobbigt. Att nästan börja oroa sig för att somna och på så sätt missa om något hemskt skulle inträffa.
Att allting kretsar kring detta. Att hon inte verkar inse att oron går ut över alla och påverkar alla som är inblandade. Och framförallt: smärtan över att hon inte hör av sig och att hon vänder de som älskar henne ryggen. Det. Det är det som är det värsta.
Kommentarer
Trackback