Jag får börja med att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen här på bloggen. Har ju inte kikat in sedan andra sidan av 2013, antar att det är som med det mesta just nu. Att livet rullar på. Men med det nya året förpliktigar det också med en summering av året som gick, året då livet rullade på i ett sjuhelsikes tempo och bjöd på för evigt oförglömliga minnen som är värda sin vikt i guld. Så håll i er allihopa - här kommer mitt 2013 i något komprimerad form!

 

2013 blev året då...

 

• jag tillbringade årets första dag i Italien och genom året hann uppleva Serbien, Kroatien, Montenegro och Belgien
• vi gick igenom en långdragen vinter som aldrig riktigt verkade bli vår, men som livades upp med en minst sagt episk version av Harlem Shake (videon som ALLA skulle göra)
• jag och Björn firade fyra år tillsammans 
• jag och Anders tillbringade många timmars slit och hårt arbete med vår kandidatuppsats - och vilken uppsats det blev!
• jag tog min efterlängtade universitetsexamen och kände mig stolt som en tupp över alla år i skolbänken
• jag utvecklades enormt på jobbet och lärde mig tre helt nya avdelningar - ett ansvar som fick mig att växa något extremt!
• en dröm gick i uppfyllelse då vi en tidig septembermorgon såg landskapet breda ut sig högt upp från en luftballong
• och - det största av allt - Björn gick ner på knä på samma plats vi träffades på första gången, höll världens vackraste och mest kärleksfulla tal och frågade om jag ville gifta mig med honom

Hur som haver blev lussekatterna alldeles oförskämt fina och goda. Alldeles lägligt inför morgondagens luciamorgon. 

Första advent följdes därefter upp med julskyltning i stan tillsammans med mamma och pappa, och det var verkligen hur fint och stämningsfullt som helst. En perfekt start på denna fantastiska julmånad som nu ligger framför oss! 

En trevlig (och lång!) dag blev det, och vi var långt ifrån ensamma i julhandeln. Tror vi stod i kö till kassorna i närmare 20 minuter innan vi kunde styra kosan hemåt igen, vilket även inkluderade uppskattningsvis tre kundvagnar i ryggen av de som köade bakom... 

Jag somnade gott i sängen när jag kom hem igen! 

Igår begav oss jag och Björn på en urmysig tripp till Köpenhamn och Danmark. Knappt hade vi hunnit av tåget förrän vi drogs med av all julstämning i staden - det var pyntat i vart skyltfönster, på Ströget hade man satt upp girlanger längs vägen och på Tivoli hade julmarknaden öppnat. Förmiddagen ägnade vi åt lite shopping och strosande, och framåt lunch drog vi ner till Nyhavn för lite klassiska smörrebröd. Det gäller ju att ta seden dit man kommer och bli (små)dansk på riktigt!

 

I takt med att det började skymma fortsatte kvällen med jul på Tivoli. Det var verkligen hur mysigt som helst att gå omkring bland alla tusen juleljus, och till och med Björn (som annars är ganska...Grinchig om julen) verkade vekna något. Nu är julstämningen ordentligt igång och jag ser fram emot den kommande julmånaden som SNART är här!

 

 

För precis exakt en månad sedan, lördagen den 28 september, var jag med om en av mina absolut finaste dagar någonsin. Denna dagen började med att en av mina livs drömmar gick i uppfyllelse då jag och Björn fick se morgonen vakna till liv högt upp i en luftballong. Att flyga luftballong är något som jag har velat göra ända sedan jag var liten och såg Pippi, Tommy och Annika flyga iväg på tv:n, och jag blev alldeles överlycklig då jag fick presentkortet i julklapp förra året. 

 

Jag skulle kunna skriva ett hur långt inlägg som helst om hur häftigt, coolt och underbart det var, men eftersom det inte var det enda som hände denna lördag får jag nog hålla mig ganska kort... När vi väl kom ner på marken igen hände nämligen något som fick mig att fullkomligt tappa uppfattningen om tid och rum, och närmast förflyttas upp i sjunde himlen bland molnen igen. Utanför centralstationen i Lund, på just den plats som jag och Björn träffades på första gången, gick Björn nämligen ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom (!). Allting var verkligen hur romantiskt, vackert och underbart som helst och han höll ett superfint tal om hur mycket han älskade mig och hur han ville tillbringa resten av livet tillsammans med mig. Jag blir seriöst helt överöst med känslor så fort jag minns tillbaka på tillfället - det är nästan så att jag börjar gråta här framför datorn och tangentbordet!

 

Att personen som jag älskar mest av allt på hela jorden har gått ner på sina bara knän, hållt fram en ring och frågat om jag vill bli hans framtida fru - och vara tillsammans för evigt! - är så otroligt stort och vackert. Först blev jag så överrumplad av hela situationen att det enda jag fick fram var ett stammande nej, följt av att jag med smått hysteri i rösten skrek ja, ja, ja!

 

Tänk att jag, en dag, ska gifta mig med den person som får min värld att fullkomligt snurra, som jag älskar över allt annat och som får mig att känna mig som en prinsessa varendaste dag. Det är så stort och fantastiskt att jag nästan måste nypa mig i armen så att jag förstår att det är på riktigt! 

 

 

Idag är det ju kanelbullens dag och för att kunna fira ordentligt tillbringade jag hela kvällen med min kära KitchenAid igårkväll. Med facit i hand bör man ifrågasätta det receptet som jag följde, för döm av min bestörtning när degen fullständigt flöt ut över hela det mjölade bakbordet när den lämnade bunken. Mjöldoseringen kan inte ha varit rätt för fem öre, och mitt i kalabaliken som uppstod fick jag ösa i nästan det dubbla medan jag med panik i rösten fick tillkalla assistans av Björn som redan gått och lagt sig...

 

Nog för att detta snedsteg är svårt att tro på när man ser bilderna, så vi låter det stanna vid det. Goda blev de i alla fall och det är det som är huvudsaken!

 

 

Idag upptäckte vi ett riktigt smultronställe mitt ute på vischan. Efter rekommendationer från några på jobbet begav vi oss nämligen på en tripp till Tomatens hus utanför Vallåkra/Glumslöv, och det var verkligen hur mysigt och genuint som helst! Först tog vi en kik och köpte med oss lite blandade sorters tomater ifrån gårdsbutiken och den egna odlingen och sen käkade vi lunch i växthuset på restaurangen. Som sagt, det var verkligen supermysigt att sitta och kika ut över åkrarna och landskapet och vi var verkligen hur nöjda som helst med precis allting. 

 

Inte för att jag ser sådär jätteglad ut på bilden nedan, men ha i åtanke att jag hade strålande höstsol rakt i ögonen när bilden togs. Vädergudarna var nämligen på sitt bästa humör idag och fick det nästan att kännas som sensommar i luften. Såna dagar gillar vi!

 

 

Lördagen innehöll därför en tripp till Vollsjö och mormor och morfar, filmkväll med fantastiska The Great Gatsby och en massa mys med hundarna. Av bilden att döma förmodligen en av världens gladaste vovvar! 

Ja men här är den ju! Mitt livs första äppelmos, himmalagad och kvalitetssäkrad utan okända tillsatser. Kan inte undgå att känna en viss (läs enorm!) stolthet över detta verk, även om det inte var särskilt avancerat. Men lagad med kärlek - det är den i alla fall!