Tisdag
Dagens mest nervösa ögonblick signerades det nationella provet i svenska, men efter att vi hållit våra tal och lättade fått andats ut rullade dagen på av bara farten.
Den medicinska grundkursen var om möjligt ännu flummigare än vanligt. Werner glömde bort oss, samtliga av oss inblandade drabbades av akut solsting och var fullkomligt oregerliga, femminutare blev till elvaminutersraster och sen joinade Werner oss på pianopallen. Efter mycket om och men lyckades vi dessutom ordna så att vi beviljades tillstånd av religions-Birgitta att följa med till Revinge imorrn. Det kan ha varit våra hot om att blanda in rektorn eller vår militanta och respektingivande aktion som gjorde henne knäsvag, eller också var det en blandning eller både och.
Som sagt blir det heldag imorrn på räddningsskolan i Revinge. Rollspel och övning står på schemat, och till min förskräckelse har jag för bara en stund sedan insett att jag glömt häftet om min roll i skåpet i skolan. Det enda jag minns efter att jag snabbt ögnade igenom det i samband med utlämningen idag är att jag skulle vara dansk, förvirrad och i samband med chocken efter terrorattacken ha rätt till vård enligt ett skandinaviskt avtal. Det kan ju knappast vara så svårt att improvisera kan man ju tycka.
Invigningen av HP'n
Just nu trivs jag som fisken i vattnet, för även om laptopen grävde stora hål i min plånbok så var det i vilket fall en nödvändig investering som med allra största sannolikhet kommer att generera i högkvalitativ IT-teknologi. En dator är ju inte precis något som man köper varje dag, så mycket därför har gårdagens inköp förvandlat mig till ett barn på julafton. Imorgon efter skolan får jag professionell assistans av M som ska hjälpa mig att installera några nödvändiga program, och fram till dess får jag förlita mig på underhållning i form av Kungen. Dessutom vankas det filosofiprov imorgon fredag, så vid närmare eftertanke blir det inte mycket av det där kungenspelet. I detta nu borde jag faktiskt dra mig tillbaka - Descartes, Locke och Berkeley påkallar min uppmärksamhet och verkar inte vilja tystna. Bis dann.
Tisdag
Dagen handlade till största del om dansuppvisningen med Evelina, inställd medicin och en halv lektion i danska. Imorgon är allting inställt utom samhällen, men plikttrogen och ambitiös som man är blir det väl till att pallra sig iväg till lektionen ändå. På eftermiddagen blir det ju shopping med Klimpen, och efter en snabb koll i Sibas reklamutskick såg jag till min stora glädje att min dator (jag kallar den min eftersom den snart kommer att va det) var nedsatt med tusen kronor. Det lutar mot en investering imorgonbitti, mina vänner!
Beslutsångest
Som en följd av de tekniska problemen på studera är jag alldeles illamående. När jag väl har bestämt mig för att ta tag i mitt liv och skicka in en ansökan till universitetet till hösten, så svarar sajten med att strejka och vägra. Seriöst så är det sånt här som får människor att strunta i att läsa vidare, för kan man inte ens bli betjänad när det inte är mer än två dagar kvar tills anmälningstiden går ut så finns det inte mycket kvar att göra.
Personligen ger jag det några chanser till. Annars så deppar jag igen.
Jag ser ljuset
Flextid är skiten
Den sista etappen inleds
Tisdag den 8 januari och man är tillbaka på Berga. Det är med lättnad som man kan överblicka det faktum att man i detta nu påbörjat sin absolut sista termin någonsin på gymnasiet, men i övrigt är det inte mycket som kan glädja en med att återigen behöva stiga upp i gryningen och sömndrucket stappla iväg och göra sig ordning för ännu en skoldag. På det hela taget är det ganska så ovärt.
Vad som däremot är bra (för att inte säga fantastiskt) är som sagt att det är sista sträckan kvar mellan mig och studenten. Den där sista slutspurten då det gäller att ge allt man har kvar och som man ännu inte gjort slut på under förra terminens hårda slit, ungefär som under upploppet i ett maraton och man med sin totala kapacitet till vidare ansträngning gör allt vad man kan för att övervinna mjölksyran och tröttheten. Inte för att jag någonsin har sprungit ett maratonlopp och förmodligen aldrig kommer att göra det, men det känns ändå som om jag har på mig den där nummerlappen som fladdrandes av vinddraget hänger sig kvar på de minimala små löparshortsen.
Jag ser målet skymta där i fjärran; nu är en sista uppförsbacke det enda som kvarstår, och snart kommer den belöning som jag så länge har väntat på att hamna i min ägo. Mjölksyran håller på att förlama mina muskler, men jag har gett mig fan på att komma i mål - och att prestera max.
Medicinsk grundkurs
Klassrumsinferno
Det är inte många andra ämnen som inbjuder till lika spektakulära företeelser och upptåg som just filosofin, och efter dagens lektion kände man sig verkligen full av kunskap och lärdom. Idag tog vi nämligen fasta på de val som vi ständigt ställs inför under livets gång, och efter att vi alla fått reflektera över vad vi egentligen ville göra med våra liv var det dags att genom ett försök omsätta det här i praktiken.
Plötsligt befann vi oss allihop ståendes uppe på borden och blev ombedda att blunda för att sedan ta reda på om man verkligen vågar släppa taget och kasta sig ut i det okända. Stigge började i samma veva att flytta undan de intillstående borden, och till slut befann vi oss alla stående ensamma på egna små öar. Det måste varit en munter syn där vi allihop blundandes stod och vajade lite osäkert på borden, och på kommando var det sedan dags att börja förflytta sig runt och byta bord med någon annan. Med tanke på att man inte såg någonting och inte minst med tanke på klassens nervösa och hysteriska tillrop (ja, jag skrek värst av alla) var inte detta något som man inledningsvis föredrog, men till tonerna från de otaliga stolar som föll i golvet lyckades man någonstans hitta mod för att ge sig ut i det okända. Det ska dock tilläggas att jag höll i mig med ett väldigt krampaktigt tag i taklampan på min vandring i dunklet.
Det är sånt här som man kommer att sakna när man väl tagit studenten.
Ett avslut och en hälsning
Så. Äntligen. Nu finns det faktiskt ingenting mer emellan mig och den så högt efterlängtade friheten. De hektiska vansinnesveckorna i skolan är över nu för ett bra tag framöver, och helt ärligt är det fullt befogat. Det känns som om man slitit som ett djur den senaste tiden för att uppnå målen för de krav som jag ställer på mig själv, och äntligen får man till slut någon utdelning.
Snart bär det av till Lund med Emmi, rättare sagt när hennes förpliktelser som lärare har nått sin ändpunkt för dagen. Det känns ganska konstigt att betrakta en av sina vänner som lärare, tidigare har man liksom levt i ovisshet och total oförståelse gentemot dessa skolans auktoriteter. Nu har man däremot mött en slags djupare insikt, men kanske beror det mest på att personen i fråga ju bara är ett år äldre än mig och det därmed genast blir lite svårare att koppla samman det hela med de övriga 50+:arna.
Avslutningsvis vill jag skänka en tanke till min halvkusin och namne Linda som idag öppnar den nya butiken på Hansa Compagniet i Malmö. Jag vet inte om du läser detta, men utifall att du gör det så vill jag härmed på bloggens maner hälsa dig välkommen in i mitt liv. Jag är glad att jag fått chansen att lära känna dig, om än en 18 år senare, och man kan väl inte säga något annat än att dagens IT-samhälle och komponenter som Facebook verkligen connectar människor. Lycka till idag Linda, jag är övertygad om att allting har gått kanon!
Frihetens intåg
Nu blir det till att snabbt göra sig i ordning inför kvällen, för idag blir det nämligen quiznight på Gästgivaren. Anslutning i baren kommer att ske kl 20.00 för lite after-work & after-study, och sen är det vinst som gäller!
Trosbekännelsen
Det som håller min inre glöd vid liv idag är i alla fall att jag äntligen är frisk nog att göra comeback på handbollsplanen. En vecka utan träning har gjort mig till ett mer eller mindre nervvrak, och nu känner jag bara hur överskottsenergin pumpar inom mig med en vilja att så snart som möjligt få komma ut. Det ska bli riktigt härligt.
I övrigt fortsätter beslutsångesten kring praktikplatsalternativen till Düsseldorf, och mer om detta kommer vid ett senare tillfälle då jag stampat omkring i valet och kvalet ytterligare en stund till. Nu är det pluggande inför provet som gäller.
Lägesrapport från OP
Om ett tag sitter jag åter djupt försjunken i djupaste koncentration, iförd den ack så karaktäristiska provfrillan formad av oavbrutet bortviftade hårtestar och slag för den djupt veckade pannan. Då är det dags för den danska upprättelsen, och jag kan bara hoppas på att febern håller sig i någorlunda skick fram till dess. Uppladdning sker genom idogt Vicks blå knarkande, och man kan ju hoppas att dessa halsontshämmande preparat inte klassas som doping eller andra otillåtna tabletter. Jag tror faktiskt att jag är beredd att ta risken.
Halsont och solsken
De enda orosmolnen på den för övrigt så blåa himlen är väl således att jag står inför morgondagens dubbelprov i medicin och danska, och att jag dessutom har drabbats av akut och förskräckligt ont i halsen. Sjuk eller inte, idag måste jag helt enkelt nöta in såväl trachea och astmasymtom som kraftedeme och den egentliga betydelsen av for pokker. Inlärningen fortsätter i detta nu.
Fuck
På begäran kommer här dagens (och gårdagens) efterlängtade uppdatering. Nej, det gör den förresten inte alls. För nu måste vi bli tvångsutvisade ur 107:an. Over and out.
En liten fundering
Undrar till vem man egentligen ska rikta sig åt i det tyska personliga brevet? Antingen är det till en av projektets ansvariga, eller också är det till den potentiella värdfamiljen. Intresseområdena lär ju i såna fall vara ganska skiljda, och frågan är vem av parterna som bryr sig mest om att jag mag zu schreiben och att jag har ziemlich einfach für ausdrückliches företeelser (?!). Det tål att tänkas på.
Fånge i det ekonomiska systemet
Tillbaka till konjunktursrapporter och TCO. Gud hjälpe mig.
Thank God it's Friday
Sitter för närvarande i biblioteket på Berga för en stunds utsvävande i cyberspace. Från lurarna dunkar tonerna från You had me at hello och Patterns, och jag måste säga att det är ett högst gemytligt tillstånd. En sådan uppladdning behövs nämligen inför de 80 långa minuterna med Marie, men än så länge är det hela 40 minuter kvar tills skoldagen överhuvudtaget börjar. Inte för att den egentligen hinner börja särskilt mycket, med tanke på det ljuvliga faktum att vi slutar redan klockan tolv.
Efter skolan blir det en tripp till Lund med Marina där shopping står på schemat. Jag har nämligen ingen koll överhuvudtaget på kvällens outfit, och mycket därför sätter jag allt mitt hopp till det lundensiska utbudet. Sen blir det party.
Back, back to school again
Någon mjukstart var det inte heller tal om då vi följde schemat ända fram till kl 15.55. Man hade ju kunnat begära lite medkänsla och sympati, men det hade väl varit för mycket. Å andra sidan visade sig schemat vara det bästa någonsin - fredagar innebär start 9.50 och slut 12.00. Jag är nöjd som fan.
Dagens sanning
Egentligen har vi historia, men effektiv som jag är har jag snabbt lyckats få iväg undersökningen till University of Stanford och kan istället rikta energin till allt mer nöjsamma åtaganden.
Under dagen kommer det mest att bli betygssnack, treornas skattjakt och möte om fjällvandringen. Dessutom äntligen tillbaka till Oxie och träningen ikväll, lycka!