Linda Bromèe

Just nu är jag så glad och så lycklig att jag inte finner ord för det. Att äntligen få rätsida, att äntligen få det bekräftat och att äntligen ta steget ditåt. Ja, utan att avslöja för mycket (tro mig, tids nog får ni säkert veta det) kan jag bara säga att det känns som om en blytung sten har fallit ner från mina axlar.

Idag har varit en surrealistisk dag, och jag tror nästan inte att det händer. Det känns som om jag är med om det, och ändån liksom inte, på en och samma gång. Om precis exakt en månad är det dags, och jag kan nästan inte fatta det. Efter två års ovisshet och oro är det äntligen beslutat. Jag är totalt jävla överlycklig - men samtidigt nervös - på en och samma härlig gång!

- Detta börjar likna Tre Kronor! Titta, nu stänger hon dörrarna!
- Det fattas bara att han där kommer in, vad hette han nu? Sten Frisk?
- Eller han där som låg i koma, sedan satt i rullstol och sen skulle bli återupplivad?
- Är det nån som skriker "Hej Jesus!" är det bäst att vi drar härifrån illa kvickt!

- Kom igen nu! Det händer något! Upp på stolen - jag tror det är en happening!

- Vi ska ha två coca-groggar!
- Jajamen! 40 spänn blir det - och du kan få ett glas vatten på köpet!
- Månsson, Månsson! Vart är mätglaset? Jag tror att vi har sålt vårt mätglas!!

Ja, gårdagens 80-talsfest var verkligen en minnesvärd afton! Med våra debuter som bartenders (eller kanske bartendrar?) slår jag vad om att vi gjorde succé på stället. Kanske är det inte konstigt att jag nu är fullständigt slut efter en hel helgs jobb, dessutom...

Dagen idag har avrundats på bästa sätt med en promenad i urmysiga Råå. Under mitt hittills 21-åriga liv har jag spenderat otaliga somrar där ute, och när jag idag återigen styrde stegen över stranden funderade jag plötsligt över om jag, då jag var liten, någonsin trodde att jag skulle bo där när jag blev "stor". Roligt tyckte jag det var i alla fall!

Det blev alltså en härlig kvällspromenad längs stranden och in mot hamnen där vi åt på en jättegod restaurang ute på piren. Jag och min älskade delade en toast skagen till förrätt och åt sedan en alldeles underbar spätta medan vi kollade ut över havet - och det var verkligen vardagslyx på hög nivå! En alldeles underbar onsdagskväll, med andra ord.

Min iPhone envisades med att ta väldigt mörka bilder, men det var väldigt soligt och vackert i verkligheten...


Vi såg en båt som hette Git (ja mamma, men det blev en väldigt liten skylt på denna bilden)


Vi passade på att stanna till i den stressfria zonen...


Tur var det ju att man valde att komma hit på helt rätt dag!

Idag har jag skrivit mitt (förhoppningsvis!) allra sista matteprov. Aldrig hade jag väl, då jag påbörjade en knagglig start i mitten av november, trott att denna dagen skulle komma och att jag skulle ta mig helskinnad igenom - men se vad man kan göra med lite jävlar anamma och en stor portion vilja! Inte hade jag trott att det skulle gå så bra heller, och det prov som jag fick alla rätt på är fortfarande något som jag egoboostar med.

Kretsen är nu sluten (jag var nära på att skriva sletsen är nu kruten) och jag har gjort vad jag har kunnat för att påbörja det jag verkligen vill göra. Ansökningen till service management tourism är sedan ett par veckor inskickad, och efter kursen jag har läst under våren känns det verkligen som om jag hittat hem. Med ett enda ynka fel på första tentan och bäst resultat av alla (!) på den andra tentan - ja, just nu känns det faktiskt som om man får lov att skryta - känner jag mig verkligen peppad på att fortsätta. Först och främst ska jag däremot ha en lång och skön sommar med alltifrån en massa jobb till förhoppningsvis nån resa och en massa sommarmys, och det ska bli så jäkla härligt. Två ynka veckor till - sen så är det sommar!

Himla gammal bild sedan jag knappt visste vad världen var, men ack som jag känner mig precis så här idag:
som om jag satt ett världsrekord.
Hajj fajv!

Fredagen är här och jag är hemma igen från handledningsmötet för projektarbetet. Jag, Sofia och Edona håller ju på att skriva en uppsats om hur Pärnu använder sitt kulturarv för att marknadsföra sig som destination, och efter dagens feedback känns det som om vi är på god väg ditåt. Positiva kommentarer, tummar upp och förslag på hur vi går vidare och vad vi behöver komplettera - det ska nog gå vägen! Till slut ebbade mötet ut i höga skrattsalvor om liminala upplevelser och spännande livsöden, trevligt trevligt. Nu väntar vi bara med spänd förväntan på tentaresultatet som egentligen skulle kommit i förra veckan och som sedan egentligen skulle kommit igår. Hoppas, hoppas!

Idag går ju också startskottet för Lundakarnevalen tjugotio, och ikväll blir det karneval för fulla muggar. Ses i vimlet, gott folk!

Idag hade jag verkligen en skitförmiddag de luxe och var riktigt, riktigt ledsen. Sen kröp jag upp i Björns famn, fick ett par pussar och kramar och ett förslag om att åka till Ikea. Då blev jag genast glad igen.

Vad har man på sig på en balkankonsert? Utgång ikväll och vi ska kolla när Chris jobbkompis spelar på Mejeriet - kan bli väldigt spännande! Om några timmar blir det förfest hemma hos Julia innan vi drar vidare till Lund, och det blir säkert en livad kväll med alla balkanrytmer. Åter då till klädfrågan - vad ska man ha på sig? Känns ju som jag hoppar den albanska bröllopsmunderingen jag testade i Kosovo i somras...

Nu har jag varit helsingborgsbo i nära på en vecka och jag har inte ens gått ut med det officiellt. Så nu gör jag det: jag är helsingborgsbo! Adressändrad, inflyttad och snart riktigt i ordning. Alltihop känns himla bra i vårt nya hem, och efter ett besök av mamma och pappa elektrikern fram till småtimmarna igårkväll har vi numera också ljus och lampor i alla skrymslen och små vrår. Himlans fint är det!

Idag steg jag upp i tidiga ottan för att sätta igång på riktigt med projektarbetet vi ska skriva nu om Pärnu. Sanningen att säga var väl inte fokus helt och hållet på det inplanerade, för det är ruggigt lätt att skjuta upp det ännu mera när man ändå har ett par veckor på sig. Dock så hatar jag egentligen att vara ute i sista minuten - för att det ska kunna göras underverk behöver man utrymme för att bolla idéerna till kors och tvärs. Rom byggdes ju heller inte på en dag.

Resten av dagen har sedan tillbringats i Lund på födelsedagsfirande hos Linn och Erik. De tu hade bakat finfina födelsedagstårtor som smakades under roande samtalsämnen, och det var riktigt kul att träffa alla dem som man inte träffat nu på länge. Med andra ord en himla trevlig kristi himmelsfärdsdag (känns det förresten inte ganska förlegat att fortfarande envisas om att göra dagen röd och allting stängt?), och imorgon blir det fortsatt födelsedagsfirande för min kära mor i Harlösa. Nästa: myspys i soffan framför några avsnitt Vänner. Så ska torsdagarna göras.

Hemkommen till Sverige från härligaste resan och inflyttningen är i full gång i vårt nya hem. När vi har kommit i ordning lite mera kommer det en detaljerad redogörelse (eller kanske mest en massa bilder?) från Estland och Lettland, men än så länge för ni nöja er med en liten inflyttsuppdatering.

Björn säger hej!

Vår resa mot Estland hade kunnat börja bättre. Vid den här tidpunkten skulle vi egentligen varit framme i Stockholm, men istället har vi fått vara med om ett äventyr som saknar motstycke. Knappt hade vi kommit fram till Hässleholm förrän vi blev smärtsamt informerade om att det gjorts en felbedömning bland tågvagnarna och vi åkte med ett tåg vars bäst-före-datum hade passerats någon gång kring -72. Det var strängt förbjudet att köra en meter till med tåget, och därför blev vi ståendes i ungefär två timmar. Efter att panik hade utbrutit, en del skrattretande kommentarer hade fällts och ett antal svordomar hade avfyrats är jag den förste att säga att det var både första och sista gången jag väljer Veolia som tågvärd. Hade det vart något tekniskt fel som stått utanför folks påverkan hade man ju förstått problemet, men nu har man ju vetat om det där med vagnarna och valt att chansa i alla fall. Man kan ju tro att det vart en praoelev som hållt i tyglarna. Här och nu har vi blivit eskorterade i ersättningsbussar upp mot Stockholm. Man vet knappt om man ska skratta eller gråta - antagligen kommer vi inte hinna med färjan, och i bästa fall blir det jäkligt tajt. Mot vårt Estland och Lettland: Balt var det här!