Linda Bromèe

Jamen gissa vem som har försovit sig?!

...var vad dagens försäljning i poolen genererade i. Jag hade en enda kund på hela dagen - en endaste sketen kund på flera timmar. 18+18+14 = 50, och allt betalades med kort dessutom. Resten av timmarna underhöll jag mig med reseplanering med guideböckerna om Thailand och drömde mig bortåt. Det börjar närma sig nu och jag vill bara åka.

Efter den otroligt intensiva dagen på jobb blev det en snabb runda till Malmö och sedan tillbringades kvällen på gymmet i Lund. Nu är jag härligt sliten och seg i kroppen och det ska bli skönt att sova och drömma vidare. Tills vidare, mina vänner, njut så länge.

Idag var det riktigt varmt på jobbet, stundtals nästan outhärdligt, och därför valde vi att styra stegen mot Vaxsjön när vi slutat. Eller ja, stegen och stegen. Det började med färd i Sodexhobilen där det under höga tillrop och protester rådde delade meningar om huruvida vi skulle köra eller inte, och efter att Linnea hotat med att skita i det hela var Johannis snabb att ändra uppfattning.

Framme vid Vaxsjön började en del banga ur angående badet, men efter en del övertalningar och laganda bestämde vi oss för att i samlad trupp traska ner mot bryggan. Efter mycket om och men hade alla hoppat i, och även om vi varken kunde se botten eller ens förstå hur djupt där faktiskt var så var det himla skönt och svalkande. Däremot vet jag inte om jag kan påstå att man blev så mycket renare av vattnet, men i vilket fall som helst berikades vi alla med extremt skrattretande "hårväxt" av vattnet.

På väg hem från djurparken hade vi inte hunnit mer än 500 meter förrän vi träffade på Viveca och Jan som var ute med hundarna. Mamma iscensatte tvärt en vändning vid Jularps-backarna och sen stod vi i säkert 45 minuter och snackade släktrelaterat och livsplaner. Dessutom lyckades vi stänga in nycklarna i den larmade bilen, och efter att jag efter mycket om och men lyckats lirka ut nyckeln genom det något öppna fönstret var det jag som var chaufför mot Harlösa. Riktigt bra dessutom!

Och förresten - grattis Marina som både fick förlängt och löneförhöjning på en och samma gång. Det är du värd!

Det märks när våra chefer är på jobbet och när dom inte är på jobbet. De senaste dagarna har varit fria från både Jennie och Veronica, och då har aktiviteten inte alltid varit särskilt hög. Idag däremot, då vi alla visste om att Veronica var på intåg, var det ingen som vågade ta risken att komma för sent. Senast det hände resulterade det i en massiv utskällning från chefens sida, även om det bara handlade om fåtalet minuter. Sagt och gjort - idag var jag på jobbet redan klockan 11 (vilket var lika med en halvtimme innan jag började) och Linn droppade in vid kvart över 11 och drog med sig både Tomas och Linnea. De tidiga ankomsterna fick Veronica att höja ordentligt på ögonbrynen och resulterade i en hel del kommentarer.

Efter dagens jobb (som tillbringades i hettan i poolen med en mer eller mindre strejkande fläkt) blev det tåget in till Lund och gymmet. Det börjar bli lite omständigt med all golvrenovering och omflyttning i salarna, men förhoppningsvis blir resultatet till det bättre. Efter passet var det jag som framgångsrikt satt bakom ratten hem till Harlösa, och tillsammans med detta och körlektionen imorse börjar det verkligen likna nåt. Numera är uppskrivningen bokad, motivationen har aldrig vart högre och det hela känns ju faktiskt riktigt bra. Dessutom bevittnades färden av Tozz i Sandby och jag fick ett expertutlåtande att jag minsann var superduktig och verkligen såg ut som en riktig förare.

För övrigt har dagen stavats tågtripp med Danne, OC-snack med Patrik och helgplaner i pyjamas.
Morgondagen innebär ledighet och absofuckinglutely inget jobb. Hastigt och olustigt har Evelina insjuknat och planerna för imorgon har således ändrats. Är det någon annan som är ledig och har nåt förslag är jag gärna på!

Jag är halvt död, har slut på all ork och är glad att dagen är till ända. Det blir skönt att sova ut imorgon bitti. Tack för att du är min hjälte, Linn.

Så vart det poolen idag igen och det var en lugn dag som verkligen behövdes efter de senaste dagarnas stress. Framåt eftermiddagen fick jag hjälp av Anna (som efter mycket om och men hade skickats ner av en något motvilligt inställd Johannis som befarade att det skulle bli lika mycket snack och stim som om det varit Tomas och Linnea), och från den sekunden var det dubbelt träningsvärk och slitet. Jag blev ganska orolig å min kollegas vägnar då hon pga träningsvärken knappast kunde klättra upp för stolen och fylla på mjukglassmaskinen, men då jag själv klagade högljutt över smärtan i armen borta vid scoopglassen tror jag nog att vi drog jämnt. I övrigt hade Johannis skäl att vara orolig för snacket!

Ikväll är det planerat att jag ska sova tidigt. Imorgon bär det upp till Åhus direkt efter jobbet och på lördag är det dags för Here comes trouble att inta årets beachhandboll. Kom dit och supporta laget, vet ja!

Denna dag har varit riktigt sjukligt effektiv. Dygnet startades redan 06.45 då jag något motvilligt stapplade upp ur sängen för att göra mig ordning och bege mig ner till bussen. Dagens första anhalt var Eslöv och körskolan för att jobba undan lite teori, och inom en mycket snar framtid hoppas jag kunna fixa uppskrivningen. Nu när inte skolan längre hänger kvar som en skicklig nedbrytare har jag ju äntligen tid att lägga ner mer energi.

Efter Eslöv blev det tåget till Höör för att sedan åka djurparksbussen upp till jobbet. Det var jag och en massa svenska, danska och tyska turister, och så fort jag kom till Björnberget visade det sig bli ännu en hektisk dag. Tredje dagen på raken som det varit riktigt stressigt, och ännu en dag som vi sålt för nära 36 000 i maten.
Anna var skicklig nog att ge sig själv bestående men i form av blåsor och skärsår, jag hackade sallad i en söndrig spann, vi fick en ny förmåga i form av nyanställde Johan och Linnea gjorde en ordentlig revolt och bestämde sig för att slå plus 200 i kassan. När dagen långt om länge var över rusade vi i full fart ut mot bilen, halkade i backen och blev sedan instängda i bilen. En alldeles vanlig dag på Sodexho Skånes djurpark.

Direkt efter jobb blev det tåget in till Lund för en vända bort till gymmet. Egentligen trodde jag inte att jag skulle ha tillräckligt med energi kvar för att palla något pass, men så fort adrenalinet började pumpa kändes det riktigt bra igen. Så här i efterhand har dagens bedrifter slagit hårt mot energireserven och det ska bli riktigt skönt med en god natts sömn. Dessutom får jag sovmorgon imorgon fram till nästan klockan tio. Jag tror det kan behövas.

Jobb idag igen och det var (om möjligt) ännu mera folk än gårdagen. I vilket fall som helst sålde vi rekordmycket i maten, och dessutom lyckades jag slå plus minus noll i kassan. Ibland går det bra.

Dagens highs var  för övrigt Linneas vurpa i disken och Filips nya inkomstkälla i form av skönsången i poolen. Killen tjänade tio kronor på att sjunga falskt och jävligt för de numera skadade barnen, så nog måste det räknas som en dag som har innehållit det mesta. När sen mina föräldrar dök upp alldeles oväntat (och med videokameran i högsta hugg!) var jag snäll och bjöd på korv med bröd. Nu är jag så trött att jag knappast orkar skriva. Over, people.

Så var det jobb idag och det blev lååånga timmar på Björnberget. När vi till och med får öppna båda kassorna i maten är ju läget ganska kaotiskt, men efter att ha ingått team och lyckats ro hem ruschen började det lugna ner sig något. Förutom stressen bestod dagen av att Linn kastade glasskartonger till höger och vänster (och rakt på mig), folk fortsatte lägga skulden på Marcus, jag och Linn går numera under benämningen Hönshuset och sen var det den sura tanten som gnällde på sin dunderburgare. Till slut var jag så trött att jag höll på att somna på GPn.

För de som är uppmärksamma har det väl knappast undgått att rapporten om pers.festen är och förblir borta. Det känns liksom inte längre aktuellt att dra upp det som hände för närmare en vecka sedan, och med tanke på att det finns bilder på både bilddagboken och Facebook får det räcka mer än väl. Ta en kik där, vet ja!

Tre dagar på jobb har passerat ganska snabbt. Kanske inte just i stridens hetta, men om man ser till det totala har hela veckan gått fantastiskt fort. Det har blandats med den räliga ormen i diket (och att Linn numera har skrämt upp mig så att jag knappt vågar gå där i mina flipflop), Tomas skandalomsusade midsommartallrik med potatis och mjukglass, samt sura kunder i poolen som inte har gjort annat än att klaga och att gnälla. Det bästa är ju ändå att jag har fått oväntad ledighet imorgon, så om vädret fortsätter som detta blir det Lomma då med Chris.

Rent allmänt är livet just nu riktigt, riktigt underbart. Du gör mig så glad att jag inte vill göra något annat än att le hela tiden, och allting känns så bra att jag inte tror att det är möjligt. Men det är det, faktiskt så är det!

Ännu en dag är lagd att arkiveras och denna onsdagen började riktigt, riktigt sömnigt. När jag kom till jobbet kände jag mig riktigt sliten, vilket kanske inte var så konstigt eftersom jag slocknade ganska sent igårkväll/natt. Det fanns däremot en anledning till det, en mycket bra anledning, och det var riktigt trevligt att sitta uppe och prata med dig. Hade jag kunnat hade jag stannat uppe tills det hade börjat ljusna.

På det hela taget blev det en helt okej dag med ganska mycket folk i parken. Sen kan vi ju tillägga att vi var ganska många som jobbade, vilket välkommet resulterade i att vi kunde sluta redan fem. Precis i rättan tid till att kvällssolen skulle hitta fram lagom till kvällens beachhandbollspass. Även om planen till en början var ockuperad av EHFs knattelag och att vi under tiden fick nöja oss med skott mot ena målet. Någon timme senare stack dom (som tur var) och det blev till att kasta sig i sanden för hela slanten. Ett härligt slut på en skön sommardag!

Idag har det varit en smått dramatisk dag. Utan någon överdrift. Det började egentligen imorse då jag och Johannis blev brutalt utskällda av en tant på tåget som tyckte att vi pratade för högt. Jag vet inte om den gamla damen hade vaknat på fel sida eller om hon helt enkelt bara var dement och inte fattade att den tysta avdelningen var en bra bit därifrån, men i vilket fall som helst respekterade vi den gamla och såg till att hålla käften fram till Höör.

Väl på jobbet började dagen ganska lugnt men ganska snart blev jag varse om varför jag blivit inringd rätt akut. Solskenet hade lockat besökare från när och fjärran, och det roligaste för dagen var utan tvekan incidenten med den arga mannen. Dramatiken som utbröt hade mycket väl kunnat trappas upp till en riktigt våldsscen.

Det hela började med att den arga mannen (som hädanefter förkortas kort och gott till Mannen) nöjd och glad hade köpt en glass och tillsammans med oss andra fick bevittna en annan farbror som, mycket oroligt, påpekade att en av björnarna höll på att få ett klippblock rakt i skallen. Det sistnämnda tillät vi oss vara lite skeptiska emot, och efter att vi lugnat honom med att vi skulle tillkalla assistans tänkte vi inte mer på saken. Det gjorde däremot Mannen.

Någon timme senare anlände åter den virrige Mannen till Björnbergets servering. Vad han egentligen mumlade om var svårt att begripa, men efter att vi lyckats snappa upp "fågel", "björn" och "precis som den orolige farbrorn sa" visste jag inte riktigt hur jag skulle sammankoppla nån substans. Jag tolkade det som att denna fågel befann sig någonstans med björnen, och efter att jag snällt och vänligt svarat han på tilltal var det dags för en exklusiv provsmakning av rättvisemärkta drycker. Sodexhopersonalen barrikaderade bordet där ute, men knappt han vi börja provsmakningen förrän Mannen gjorde intåg backstage (hur han nu hittade dit, som Vickan inte var sen att invända).

Mannen påbörjade en massiv utskällning av undertecknad för att jag inte släppt ut fågeln, och efter att han skrikit och gormat om hur oansvarig jag var fick jag uppbackning av mina kollegor. Det var i detta nu som Johannis yttrade de ödesdigra orden "jaja, så, vi fixar det!", och efter detta blev Mannen rosenrasande av ilska. Han gav sig genast på Johannis och informerade honom om att han minsann inte skulle "såa honom", och då han fortsatte tjafsa och dessutom tog ännu ett par steg närmare blev stämningen riktigt laddad. Knytnävsslaget hängde i luften, och ett tag trodde jag han skulle slå till. Som tur var taggade han ner och försvann spårlöst därifrån, och sedan kunde den exklusiva provsmakningen fortsätta i lugnan ro. Även om de retro-inspirerade glasflaskorna såg bättre ut än vad som smakade.

Så var det poolen idag och världens bästa väder. Ösregn. Molnigt. Hagel. Åska. Ännu mera regn. Helt perfekt egentligen, kunde sluta redan tjugo över tre. Dessutom blev det solsken så fort jag skrivit ut mig, så jag börjar tro att de högre makterna står på min sida denna måndag.

Efter jobb bar det in till Lund för att träffa Evelina. Efter att vi stått i kö på Skånetrafiken blev det flanerande i city, och PMS-barnet Delija lyckades välta ner halsband till höger och vänster i de flesta av affärerna. Hon är för go den där albanen, och då det började gå upp för oss att vi inte längre går i samma klass blev det hela ganska konstigt. Det blev däremot fortsatta resplaner inför nästa sommar. Jag är nämligen redan förälskad i Gjakova.

Så har man fredag i blodet igen. Jobb hela dagen och planerna på utgång har flyttats framåt/ställts in. Det får vänta till imorgon. Ikväll tror jag bara jag ska kolla handbollen och stressa ner ett tag. Eventuellt Ondskan sen halv tio.
Idag hittade en ilsken dansk en larv.

Idag har det känts precis som det var sommar. Djurparken var alldeles full av folk, kön sträckte sig milslång och verkade aldrig vilja sluta och när den värsta ruschen började avta framåt kvällen belönade vi oss själva med GP.
När vi sedan skulle städa lyckades jag på något vänster att vrida armen ur led, men efter att Pernilla gjort en heroisk insats och dragit den rätt igen var lugnet på Björnberget återställt.

Det börjar märkas på allvar att vi rör oss mot en sommar. Rapsfälten lyser gula, solen den gassar och fotbollar studsar ut framför bilar på vår gata. Det är dagar som dessa som det verkligen känns som om man alltid kommer vara ung och oslagbar, bara för att man i nästa stund ska mötas av det bistra faktum att religionsprovet inte verkar göra sig självt. Men om man bortser från det allra sista är ju faktiskt allt det andra mer än tillräckligt upplyftande för att man ska orka kämpa på. Det är bara några veckor kvar nu.

Då var första maj snart till ända och jag har jobbat klart för dagen. I och med att det verkligen ösregnade hela dagen var det en riktigt lugn dag då det inte fanns särskilt mycket att göra. Det var Jennie, Kornelia och jag som jobbade och merparten av dagen blev otillräckliga soppåsar, brännmärken av brödrosten, förvirrande kaffemaskiner och pyromanfasoner med rengöringsmedlet. Sju och en halv timmes jobb plus OB på det, det är ändån helt okey.

Mycket talar för att jag har gjort mitt på Online. I alla fall känns det så, och i alla fall för ett tag framöver. Trots att jag jobbade för Vi Föräldrar idag kändes det ändå ganska kass. Inte för att det gick dåligt eller så, för det gjorde det egentligen inte, utan mer för att det kändes tråkigt rakt igenom. För någon vecka sedan kom vi fram till att man genom detta jobbet blir en jävel på att låta så trevlig som möjligt samtidigt som man ser så uttråkad och inställsam ut som det bara går. Man kan ju bara bekräfta att det är precis så det är.

Ett säkert men skrämmande tecken på att man håller på att lämna de omdömeslösa ungdomsåren bakom sig är att min valborg kommer vara synnerligen nykter, tämligen lugn och på gränsen till obefintlig. På sin höjd kanske det blir en middagsdejt eller något sådant, men i övrigt blir det en lugn afton inom klara raka gränser. Tidigare i afton gjorde jag nämligen en heroisk insats och besvarade Thomas rop på hjälp genom att ta hans pass på djurparken på torsdag.

Imorgon blir det jobb på morgonpasset på Online, dagen följs upp med öronkliniken och träning och därefter är jag mer eller mindre öppen för förslag. Är det någon som har nåt tips; med glädje, hör av er!